En helt vanlig lordag pa vinbaren kommer en liten gubbe, vet inte om jag ska kalla honom speciell eller typisk, skillnaden ar svag. Han blir vanligt bemott och skriker sitt vanliga Ciao! och slar sig ned vid bardisken. Han bestaller sitt vanliga roda som han later oss bestamma. Denna dag dricker han Villa Donoratico fran Argentiera, en blandning av Merlot, Cabernet och Sangiovese druvor. Det tar inte lang stund innan han borjar prata och vi behover inte anstranga oss for att forsta hans inbitna gammel fiorentinska eftersom han upprepar samma saker han sager varje lordag. Han alskar kvinnor och ogat behover aven sitt, syftar pa kvinnor och vin, och lyfter skamtsamt sitt glas mot ogat och latsas halla vin dari. allt detta sjalvklart foljt av ett dundrande skratt. Vi ler, han fortsatter skratta. Han berattar sedan om sin kara fru, en fransk kvinna som han varit gift med i 35 ar. Han alskar henne och sager att han aldrig hade kunnat gora ett battre val. Jag fragar lite lugnt om han nagonsin varit otrogen och han ber om annu ett glas av samma vin. Han fragar mig vad jag sagt och efter att jag upprepat ler han och hans ogon glittrar till (kanske av vinet, kanske av busighet). Han nickar och sager: Ja, "paus" manga ganger. Han fortsatter att le och gar igang med sitt: Jag ska saga hur det verkligen ligger till, det ar sa har, man och kvinnor ar olika. Man behover ha sex. jaha, sager jag som svensk enligt italienska matt matt superfeminist, men kvinnor har ocksa samma behov. Ja, svarar han, men det ar annorlunda, kvinnor om de ar otrogna ar det med hjartat, for oss man handlar det bara om sex. Men, tillagger han, det gor inget att du ar feminist, jag alskar feminister, jag alskar alla kvinnor.

Jag serverar en amerikansk ung kvinna som ber om ett glas av varat basta Supertuscan. Jag ger henne ett glas av Arnione ett vin fran vinhuset Campo della Sughera, kanske mer av ett kvalls-vin men definitivt det basta vi hade oppet den vecken.

Ett Supertuscan ar ett vin som inte som manga andra har massa regler for hur det maste goras, konserveras etc. men, vinodlarna far fria hander och blandar druvor lite som de vill. Ett sadant vin far da benamningen Rosso di Toscana igt (indicazione geografica tipica= ungefar: ett typiskt vin fran det geografiska omradet). Sedan, nar vinsmakningen satter igang far vissa av dessa bemarkningen Supertuscans efter hur goda, speciella och prestigefulla de ar. Det var fran borjan en amerikansk idè, darefter den engelska benamningen. Nagra viktiga namn ar: Tignanello, Vigorello, Mormoreto, Guado al Tasso etc.

- Men, min fru har aldrig kommit pa mig, jag ar ju inte dum heller, fortsatter mannen i baren som nu borjar fa lite rodfargade lappar. Ja, svarar jag plikttroget, det var val bra, men har du tankt pa att du kanske inte har kommit pa henne heller, kanske ar hon lika smart som du. Hans ogon gar fran glimten i ogat till grasvarta. Jag skulle doda henne och honom, sager han med allvar i rosten. Det ar sa manga mord begas, tillagger han. Jag laste i tidningen haromdagen om en handelse i Novoli dar en man mordade en annan man som sedan visade sig vara fruns alskare. Karlek ar farligt.

Min kollega, aven han en florentinare, men runt 30, ser hur varat samtal borjar overga till diskussion, sager: Men lat honom fa ratt. Ge dig, sager han och skrattar. Jag kanner ibland att jag har ett visst ansvar att visa, kanske lara, manniskor att det finns mer an en sann varld. Utover detta kan jag inte lata hela kvinnofolket gar over en kam. Aven om det ar i en liten vinbar och ur lapparna pa en onykter liten farbror. Jag maste anda saga att det ar din version av historien och din sanning om livet och kvinnligt och manligt. Jag har en annan uppfattning, dels for att jag helt enkelt inte tror att alla man ar otrogna och att alla kvinnor bedrar med hjartat, dels for att jag inte skulle vilja leva i en sadan varld. Jag gor det av overlevnads skal.

-Men, vi ar val vanner sager han och ler. Jag sager bara som det ar, jag vet att det inte ar roligt att hora, men en dag kommer du att sitta dar och saga att jag hade nog ratt anda. Det ar sadan verkligheten ser ut.
-Din verklighet, svarar jag och borjar skamta med honom om att min kurs i franska som jag nu tar ar en kurs andast for kvinnor och att han nu maste ta och dricka upp sitt vin andast till for man o.s.v. Han skrattar men, blir lite ledsen eftersom han meddelande inte kommit fram som han hade velat.

Han dricker upp sitt vin och sager "arrivederci" men en kyss pa handen och sager att har tycker mycket om mig och att vi ses nasta helg. pa uteserveringen sitter min svenska tjejkompis. Mannen stannar till och utbyter nagra ord men upptacker att det ar bast att bara skratta at feminismerna som kommer ut ur hennes mun ocksa och ga hem till sin fru. Den snart 70 ariga mannen atervander hemmat. Det sista som dor ar hoppet och lusten, lusten att ga och ta ett glas vin med kompisar och snacka lite skit.

Inizia la stagione del ROSSO. Rosso come il sangue, la rosa, il calore. Rosso come la speranza di un autunno pieno di passione e, prima di tutto: rosso come il vino, la bevanda che più di tutte le altre si merita un secondo pensiero.

In Piazza Pitti gli omìni parlano di vecchi ricordi di tempi passati, quando si stava meglio perchè si stava peggio, quando c'erano mezzi stagioni e quando l'uva sapeva di uva. C'è Stoppa che quando era giovane aveva i cappelli così biondi che sembravano stoppa, c'è Gigi che con il suo nasone nobile e fronte bello alto (più o meno fino al collo) che esercità la sua specialità: parlare e mangiare alla stessa volta. Spesso il vino è un Rosso di Montalcino, un Morellino di Scansano o un Chianti. Vini toscani ovviamente. Un vino buono e molto conveniente qualità-prezzo e Le Volte di Ornellaia che praticamente è lo stesso vino del Ornellaia (vincitore di tantissimi premi e molto costoso) solo che è più giovane. Un vino per poveri studenti che non vogliono distruggere il proprio palato con vini economici spesso di pessima qualità. (La mia nuova compagna di casa, anche lei svedese, è andata al Esselunga il primo giorno appena arrivata a Firenze, a comprarsi 5 cartoni di Tavernello!)

La cultura del vino non contiene soltanto il bere, assaggiare, parlare di sapori, nomi e case vinicole. Ma, bisognerebbe proprio vivere la quotidianità dei consumatori per capire la vera anima del vino. Se il vino ha un'anima vuol'dire, o se l'anima del vino appartiene a chi lo vive, cioè i bevitori, e allora torniamo al punto di arrivo, del bere, parlare, assaggiare. E' un circolo chiuso e impossibile da comprendere pienamente.

Quindi, io dico: godetevi una bella coppa di vino (visto la stagione in arrivo: rosso) e rifletteteci per qualche minuto, un'ora, un'anno oppure non smettete mai a prendere una pausa per pensare alla vita, la vostra o in generale oppure pensate alla vita della cultura della bevanda di un tempo che fu, di ieri ma anche, e sopratutto di oggi.

Sommaren ar over, men har i Florens skiner fortfarande solen och temperaturen ar, pa svenska matt klassifierad, sommrig. Skillnaden kanner man i luften, det luktar skola, jobb, ny vaska och kollegieblock. Gubbarna sitter i solen istallet for i skuggan och uteserveringen pa vinbaren befolkas med en och annan inte sa soldyrkande italienare. Man kanner att arstiden borjar ga fran vitt till rott, vin alltsa.

Det ar sant att man kan dricka rott vin aven pa sommaren , men i en stad som Florens dar graderna stiger over 40 stracket kan det vara svart att halla temperaturen, om man inte gillar sommar-glogg utan russin fortsas. Denna sommarens vita viner har varit (i konsumtions ordning): Castello d'Ama, en Chardonnay med svag doft av barrique (ekfat) och frukt. Ett latt vin med smak. Pa andra plats kommer Pomino Bianco som ar en mix av Chardonnay e Pinot Bianco, latt, friskt men framforallt prisvart. Ett vin for fattiga studenter som inte vill forstora sina smaklokar. Pa tredje plats kommer en klassiker: Vernaccia di San Gimignano, men inte den vanliga lite mesiga sorten, men den som lagrats i barrique och darfor tagit smak av traet. Den luktar som min mormors kallare men smakar friskt, kyligt och ar nastan lite trogflytande. Dessa ar alla vita viner utan bubblor. Om man som jag alskar hur kolsyran skummar sig i munnen nar man dricker men anda inte vill spendera alla sina pengar pa ett vin fran Champagne har jag tipset for er! Det italienska svaret pa champagne ar Prosecco eller Spumante, de ar bada torra och vita. Medans Spumante ar lite mindre torrt och smakar nagot av honung och grona orter, sa ar Prosecco ett lite torrare och lite syrligare vin. Il Prosecco fran Valdobbiaddene, Col dei Salici ar mitt absoluta favorit apertivo vin. Battre an manga Champagner jag smakat. Sma, jattemanga bubblor som halkar ner i halsen som om dar vore en rutchkana. De studsar och svanger, har verkligen roligt. Smaken ar torr och frisk och passar utmarkt i Florens pressande sommarhetta.

For att komma tillbaka till den kommande hosten da jackan tas fram ur garderoben och man antligen kan anvanda de snygga stovlarna man kopte i Sverige i juli, da bubblorna fran Proseccon stillnar men lyckobubblorna man far av tanken pa alla roda viner man antligen kan dricka okar i rask takt. Som forsta och enda roda tips for denna gang vill jag ta ett prisvart och underbart gott vin. Le Volte av Ornellaia (som ocksa gor viner i 130 euros klassen). det ar ett ungt vin som lagrats i endast tva ar innan det tappats pa flaska. Druvmixen ar den samma som Ornellaia, ett vin som vunnit priser runt om i hela varlden. Den anda skillnade ar just ungdomen. Smak av roda mogna bar och syrliga violer.

Jag vet inte hur systembolagets sortiment ser ut, men om ni inte hittar de viner jag pratar om kanske ni skulle ta en svang forbi Florens, och Piazza Pitti och ta tre flugor i en small. Resa, vin och gubbar.

Questo è un sito che parlerà di vino e tutto ciò che è abbinabile con il succo d'uva più bevuto nel mondo. Non sono un'esperta di quelli che sanno distinguere il sapore di tutto dalla banana allo yogurt in un sorso di questa bevanda ma voglio trasmettere la vera cultura del vino come può veramente essere in una città d'arte come Firenze.
In una piccola enoteca in Piazza Pitti entrano ed escono molti turisti ma anche tanti omìni soli o meno soli, maggioparte fiorentini dalla nascità altri no, ma sono tutti caratteristici e prima di tutto sono molto "omìni".
Io parlerò di questi specifici consumatori di vino, darò consigli (in quanto consumatrice) parlerò di cibo, forse qualche libro. Per dirlo in poche parole: questo è una pagina che dedica la sua attenzione su tutto ciò che si abbina bene con un bel bicchiere della bevanda di Bacco.

En blog som pratar om olika sorters druvor: sangiovese, nebbiolo, syrah, merlot eller om viner pa direkten: Brunello, Chianti, Amarone, Barolo. Kanske ar det lattare om man gar rakt in pa amnet: Italiensk vinkultur.
Med kultur menar jag inte bara vin-kannarna som lyckas fa fram allt ifran banan till yougurtsmak av en druvmix. Men, vinkulturen som den faktiskt ar i en typisk konststad som Florens.
Mitt i stadens karna ar en liten vinbar belagen, narmare bestamt precis framfor Palazzo Pitti, pa andra sidan Ponte Vecchio. En turistfalla framfor allt men aven ett inslag i manga ensamma eller mindre ensamma aldre mans liv, varfor inte anvanda uttrycket "gubbar".
Pa den har sidan kommer jag att beratta om dessa gubbar, livet i Florens, mat, kanske nagon bok, ja allt san't som kombineras bra med en kupa gott VIN!