Wednesday, October 05, 2005

En helt vanlig lordag pa vinbaren kommer en liten gubbe, vet inte om jag ska kalla honom speciell eller typisk, skillnaden ar svag. Han blir vanligt bemott och skriker sitt vanliga Ciao! och slar sig ned vid bardisken. Han bestaller sitt vanliga roda som han later oss bestamma. Denna dag dricker han Villa Donoratico fran Argentiera, en blandning av Merlot, Cabernet och Sangiovese druvor. Det tar inte lang stund innan han borjar prata och vi behover inte anstranga oss for att forsta hans inbitna gammel fiorentinska eftersom han upprepar samma saker han sager varje lordag. Han alskar kvinnor och ogat behover aven sitt, syftar pa kvinnor och vin, och lyfter skamtsamt sitt glas mot ogat och latsas halla vin dari. allt detta sjalvklart foljt av ett dundrande skratt. Vi ler, han fortsatter skratta. Han berattar sedan om sin kara fru, en fransk kvinna som han varit gift med i 35 ar. Han alskar henne och sager att han aldrig hade kunnat gora ett battre val. Jag fragar lite lugnt om han nagonsin varit otrogen och han ber om annu ett glas av samma vin. Han fragar mig vad jag sagt och efter att jag upprepat ler han och hans ogon glittrar till (kanske av vinet, kanske av busighet). Han nickar och sager: Ja, "paus" manga ganger. Han fortsatter att le och gar igang med sitt: Jag ska saga hur det verkligen ligger till, det ar sa har, man och kvinnor ar olika. Man behover ha sex. jaha, sager jag som svensk enligt italienska matt matt superfeminist, men kvinnor har ocksa samma behov. Ja, svarar han, men det ar annorlunda, kvinnor om de ar otrogna ar det med hjartat, for oss man handlar det bara om sex. Men, tillagger han, det gor inget att du ar feminist, jag alskar feminister, jag alskar alla kvinnor.

Jag serverar en amerikansk ung kvinna som ber om ett glas av varat basta Supertuscan. Jag ger henne ett glas av Arnione ett vin fran vinhuset Campo della Sughera, kanske mer av ett kvalls-vin men definitivt det basta vi hade oppet den vecken.

Ett Supertuscan ar ett vin som inte som manga andra har massa regler for hur det maste goras, konserveras etc. men, vinodlarna far fria hander och blandar druvor lite som de vill. Ett sadant vin far da benamningen Rosso di Toscana igt (indicazione geografica tipica= ungefar: ett typiskt vin fran det geografiska omradet). Sedan, nar vinsmakningen satter igang far vissa av dessa bemarkningen Supertuscans efter hur goda, speciella och prestigefulla de ar. Det var fran borjan en amerikansk idè, darefter den engelska benamningen. Nagra viktiga namn ar: Tignanello, Vigorello, Mormoreto, Guado al Tasso etc.

- Men, min fru har aldrig kommit pa mig, jag ar ju inte dum heller, fortsatter mannen i baren som nu borjar fa lite rodfargade lappar. Ja, svarar jag plikttroget, det var val bra, men har du tankt pa att du kanske inte har kommit pa henne heller, kanske ar hon lika smart som du. Hans ogon gar fran glimten i ogat till grasvarta. Jag skulle doda henne och honom, sager han med allvar i rosten. Det ar sa manga mord begas, tillagger han. Jag laste i tidningen haromdagen om en handelse i Novoli dar en man mordade en annan man som sedan visade sig vara fruns alskare. Karlek ar farligt.

Min kollega, aven han en florentinare, men runt 30, ser hur varat samtal borjar overga till diskussion, sager: Men lat honom fa ratt. Ge dig, sager han och skrattar. Jag kanner ibland att jag har ett visst ansvar att visa, kanske lara, manniskor att det finns mer an en sann varld. Utover detta kan jag inte lata hela kvinnofolket gar over en kam. Aven om det ar i en liten vinbar och ur lapparna pa en onykter liten farbror. Jag maste anda saga att det ar din version av historien och din sanning om livet och kvinnligt och manligt. Jag har en annan uppfattning, dels for att jag helt enkelt inte tror att alla man ar otrogna och att alla kvinnor bedrar med hjartat, dels for att jag inte skulle vilja leva i en sadan varld. Jag gor det av overlevnads skal.

-Men, vi ar val vanner sager han och ler. Jag sager bara som det ar, jag vet att det inte ar roligt att hora, men en dag kommer du att sitta dar och saga att jag hade nog ratt anda. Det ar sadan verkligheten ser ut.
-Din verklighet, svarar jag och borjar skamta med honom om att min kurs i franska som jag nu tar ar en kurs andast for kvinnor och att han nu maste ta och dricka upp sitt vin andast till for man o.s.v. Han skrattar men, blir lite ledsen eftersom han meddelande inte kommit fram som han hade velat.

Han dricker upp sitt vin och sager "arrivederci" men en kyss pa handen och sager att har tycker mycket om mig och att vi ses nasta helg. pa uteserveringen sitter min svenska tjejkompis. Mannen stannar till och utbyter nagra ord men upptacker att det ar bast att bara skratta at feminismerna som kommer ut ur hennes mun ocksa och ga hem till sin fru. Den snart 70 ariga mannen atervander hemmat. Det sista som dor ar hoppet och lusten, lusten att ga och ta ett glas vin med kompisar och snacka lite skit.