Dags att skriva lite pa svenska. Kanske borjar denna blog att bli lite forvirrande, aldeles for manga sprak? Lite som vissa IGT viner kan kannas, lite for manga olika druvor for att kunna kanna skillnaden mellan dem. En kemisk formel, en cocktail, ett enologiskt konstverk, kalla det vad ni vill men ibland blir dt bara for mycket.

Nar det handlar om Italienska viner ar det viktigt att minnas att vi inte befinner oss i Bordeaux och att Cabernet Sauvignon och Merlot inte ar druvsorter som enligt traditionen odlas har. Vad hade etruskerna sagt om de vetat att det en dag skulle vara de franska druvorna att ta over vinmarknaden aven i Toskana?

Det ar spannande och innovativt att experimentera, men nar aven den minsta lilla vingard tar fram ett "minituscan" baserat pa Merlot, Cabernet lite Syrah avrundat pa ekfat sa att vaniljdoften tar overhanden for att doda alla andra eventuella smaker, eller, ibland defekter, blir det lojligt. Sarskilt sen nar den vanligtvis lojligt overdrivna prislappen satts.

Vissa av dessa viner ar lyckade och spannande men nar innovationen blir slentrian i form av ett aldeles for manga ganger upprepat recept, foredrar jag ett enkelt, traditionellt lite rivigt och syrligt Chianti. Sa som det en gang i tiden gjordes: Sangiovese med en liten procentenhet Malvasia Nera och/eller Trebbiano.

Det ar ingen idè att gomma en svag karaktar med hjalp av ett overdrivet aldrande pa ekfat eller genom att blanda ut det med enklare och rundare druvsorter, det ar inte bara kvalitativt synligt i resultatet men dessutom patetiskt.

Eller som man skulle saga har i Florens: "Far come il gobbo di Peretola" (Att gora som den puckelryggade fran Peretola). Han satte en knol pa brostet ocksa sa att ingen skulle lagga marke till den pa ryggen..